FJÄRILENS VINGSLAG

Februaridimman lättar
Men efter benzo tjocknar den igen
För varje pissprov som vi lämnar
Sparkas nån från golvfabriken
I korridoren på rehabkliniken
Sänker han blicken när vi möts
Varje dag gör man nån ny besviken
Och ett nytt missbruk föds

Han fick jobb i bowlinghallen
Han sa ”vad kul att det går så bra för dig”
Och mumlade  ”om man en gång lämnat stan
Kommer man aldrig mer tillbaks”

Jag vet att din bror tog livet av sig
För han var också min kusin
Men det är ingen ursäkt
För att torska på heroin
Du får lura mig på pengar
Och lura snuten hur mycket du vill
Så länge du också trumfar
Kanylen och din teskedsgrill

Jag lämnade Palmes folkhem
Fick Thatchers salt i mina sår
Mitt hemland hade raserats
På mindre än fem år
I det Sverige som blivit som England
Är Solveig och Antabus dom enda jag litar på
Ger bort min sista cigarett
Till en dragspelande rom

Som gnisslar sönder sin käke
Lika frusen som paranoid
Äts upp av en gryende tvekan
Och sin nickelallergi

Fjärilens vingslag i Kungshall
Dom väger mindre än ett gram
Men dom viftar upp eld från röken
I varenda miljonprogram
Det spelar ingen roll vad vi skänker
Hur mycket kläder som vi ger bort
För den kylan som finns i Sverige
Hjälper inga tyger mot

För många massutskick vid 03.30
”Du hör bara av dig när du vill ha tjack”
Vi alla har det psykiskt svettigt
Inkapslade i självförakt

Vill bara ha antidepressiva
Men blir av med mitt körkort
Antabusen smakar krita
När jag sveper brusvattnet fort
Och köper mig tre dagar nykter
För att fortsatt kunna vara stolt
För såna saker finns det inte mycket av
I ett land som är helt utsålt