Kevin
Jag kommer ihåg första gången jag träffade honom. Han hade guldtand och sprucket ögonbryn. Och presenterade sig som Kevin. Han gav mig den finaste kärleksbetygelse av en vänskap jag någonsin fått. Nämligen att han berättade sitt riktiga namn för mig. André. Hans enda ambition här i livet och verkligen det enda han strävade mot. Det var att sitta inne. Vara inlåst. Komma bort från gatan.
Med handen för munnen
Så fixa han allt
Utom att ta sig från gården
Han tog sig mot toppen
Men toppen försvann
Hur ska han nu kunna nå den
Med handen för munnen
Så fixa han allt
Utom att ta sig från gården
Han tog sig mot toppen
Men toppen försvann
Hur ska han nu kunna nå den
Han har sin kamp
Jag har min kamp
Han har sin hunger
Jag har min kamp
Han har sin kamp
Jag har min ånger
Så, det så det går.
Mycket hellre inlåst.
Än att vara fri
Än att vara fri på sin gård